Saga gör praktik som producent för Tack för maten

Hallå! 

Saga heter jag och är delvis en produkt av mamma, pappa och Kaggeholms content-klassare. Jag gör tillsammans med Kalle min praktik som producent för podcasten “Tack för maten” med Kristoffer Triumf & Siri Barje i spetsen.  

Det är lyckligt att få tänka och producera ihop med Kalle, som inte bara råkar gå TV-2an här på Kagge, utan som också råkat gå o bli min bästis, festis & partner in crime under utbildningens gång. Vi spånar skitdåliga och skitbra idéer, varvar timmar av klippning med sammanbrott och genombrott, förtjänta och oförtjänta pauser. Skrattar tills vi gråter, gråter tills vi skrattar.  
Och så mitt i allt använder vi våra nya kunskaper som utbildningen gett oss och rätt vad det är finns det en podd som man gjort ihop med sin bästa vän. 10/10 i utdelning – Kaggeholm! 
 
Lite festligt är det också, att såhär i efterhand läsa igenom Kalles gamla inlägg här. Han hade sin bloggvecka precis i början av vår praktik, strax innan lanseringen av podden. Vi var lätt snurriga, och jag inser hur mycket som har hänt både med oss, men inte minst den lille pödden sen dess. I skrivande stund kan jag ju faktiskt länka till en inte ens längre nyfödd podd – jag kan till och med skicka flera timmar färdigproducerad & publicerad podd rätt in öronen på den som vill lyssna. Fet känsla, om man går in och vilar i den en stund. För oftast är man rätt kvick på att gå in i nästa projekt, påbörja nästa avsnitt, eller tänka på vad nästa nästa är. Det här blev min påminnelse. Det finns massa resultat bakom alla timmar! 

Måndag 

Bland det absolut bästa med vår praktik är Triumfens goda avsikt “Frihet under ansvar”. 
Vi kan röra oss fritt och jobba vart vi vill. Det passar oss finfint, och i takt med att solen har gjort entré har vi börjat lämna studion allt mer. Likt kvittrande vårfåglar far vi ut och gör vårt jobb på olika uteserveringar så fort solen kikar fram. Våra student-tunna plånböcker skriker, helt i otakt till fågelsången och mängden 40-kronors kaffe vi slurkar i oss – men våra små sinnen har det bra så.  

Idag snöade det, men då valde vi att sitta hemma hos mig. Vi har grovklippt hela nästa avsnitt och förberett för publicering av det avsnittet som släpps i natt. Kalle klagade på sin matlåda, jag åt tre portioner makaroner, och i sin helhet var dagen fin. Det går att vila även i dagens resultat. 

Tjo! 

Tisdag 

Klockan är 23:10 och jag har en känsla av att jag inte kommer kunna somna förrän om 4 timmar. Men helvete vilken effektivitet på oss produkanter idag! Och helvete vad mycket redbull vi druckit.  

Jag vaknade pigg som en lärka och satte mig för att börja klippa uppvärvning. Sen kom Kalle efter sin morgonträning, lika pigg han, och så arrangerade vi något som skulle kunna påminna om ett möte. Mötet gick ut på att formulera en struktur för vårt sätt att arbeta framöver och hur vi kan effektivisera arbetet mer. Det är inte helt likt oss att sätta oss ner för att punkta upp tidsramar, men det hände något, och nu har vi ett schema för hur vi vill jobba närmsta två veckorna. Sen satte vi igång.  

Vi lyssnade igenom grovklippet från igår och skrev ner alla detaljer som måste finklippas, omarbetas och ljudläggas. Eftersom att podden gärna ska fungera som en cook-along, där Triumf & Barje också lagar mat samtidigt som de pratar, är det väldigt mycket mer pill med timing, miljöljud och ljudbilden överhuvudtaget än i tex en vanlig samtalspodd som spelas in i ett tyst rum. 
Efter det trollade Kalle fram två matlådor. En ordentlig revansch på måndagens lunch-flopp! Det var så gott att vi åt så snabbt så det fanns tid för Kalle att ta en super-powernap och för mig att springa och göra lite ärenden. När jag kom tillbaka pratade Kalle i sömnen. Han räknade ören i euro eller vad det var. Sen drack vi redbull och satte oss på varsitt håll för att klippa.  
 

Utöver Tack för maten har vi också börjat klippa Uppvärvning. Det är korta filmer för instagram som fungerar som “avsnitts-puffar” för Kristoffers andra podd, Värvet. Så jag satte mig med det, gjorde två varianter film, och Kalle satte sig med podden och gjorde färdigt finklippet. Utan vårt nya tidsschema hade jag säkert fått för mig att jag skulle redigera receptbilder, peppra Kalle med onödigt jobbig input eller något annat, innan jag blivit klar med uppvärvningen. Men nix! Det kanske inte är skiteffektivt att göra två filmer när det bara behövs en, men det kändes ändå gott. 2 är fler än 1, och 1 blev bättre än den andra. :pp 

Sen hade jag sightseeing i Sthlm, skrattade till synen av högvakten och spelade UNO online. Men det var utanför praktiktid när skolans försäkring slutat gälla. Och på tal om det. Kolla in Kalle när han förstörde Kristoffer Triumfs golv under en inspelning:  

Onsdag 

Svettig dag. Ibland brukar jag vakna till härliga videos från Kalle som vill diskutera vart, hur och när vi ska jobba under dagen. Typ såhär: 
 

 

Men inte idag. Som förutspått hade jag svårt att somna, glömde att ställa larmet och vaknade efter vår nya utsatta arbetstid. Det första jag ser, efter insikten att jag försovit mig konkretiserat i siffrorna 10:31, är ett sms från Kalle med en bild på honom i en ambulans och en massa slangar. Då höll jag på att dö. Men varken Kalle eller jag har dött idag. Kalle mår bra. Han fick plötsligt hög feber i natt och tryck över bröstet och 1177 sa åt honom att ringa 112. Bästa ambulansen kom på momangen och nu mår Kalle mycket bättre.  
 
Så vi arrangerade ett mindre möte igen, vi kallade det krismöte, och kunde konstatera att vi kommer behöva omarbeta vårt nya tidsschema som jag skröt om i gårdagens inlägg. Sen la vi på. Kalle fick vila och jag satte mig för att finklippa omgång 2 av nästa avsnitt inför korr och sen uppvärvning tills fingrar o öron fick tjocknad hud.  

Inspelningen vi skulle ha imorgon har vi fått skjuta på till nästa vecka eftersom att symtom har förekommit i produktionsteamet så att säga… Här har ni två bilder från en annan inspelningsdag: 
 

 

Klockan är snart 20 och nu tänker jag stänga ner datorn för dagen. Jag ska ta ett långt bad. Och istället för att vila i känslan av hur mycket man egentligen får gjort i allt arbete, ska jag ta och vila i känslan att vi ändå vaknade upp rätt så välbehållna, om än lite för sent, idag. Ibland är det bra att bara vakna upp överhuvudtaget. Det var min veckas påminnelse nummer 2.  
 

Ta hand om er! 

/ Saga 

Torsdag 

Vilken mysig dag! Lite annorlunda än hur Torsdagarna sett ut hittills under praktiken. Om det inte hade blivit en sån dramatik natten till Onsdag hade nog den här Torsdagen sett ut som de flesta andra Torsdagar gjort sedan januari när praktiken började. Tidiga morgnar, inspelning, skitgod mat.  
 
Uppvärvningar spelar vi ofta in måndagar eller tisdagar. Torsdagarna är vikt åt (jag vet, vikt?! Man skriver tydligen vikt och inte vigt, har lärt mig det under praktiken.) Tack för maten. Då brukar vi ses hemma hos Triumfen där vi spelar in avsnitten. Råmaterialet vi spelar in är betydligt mycket längre än avsnitten blir långa. Mot slutet av inspelningen, när hela Triumfs lägenhet doftar av frästa kryddor och tillståndet när magen börjar ge ifrån sig ljud, brukar det vara svårare att hålla koncentrationen. Just då gäller det att steppa upp ett steg till. Att spela in en cook-along i poddformat kräver att man lyssnar extra noga på i princip varje ord under samtalet. Vi brukar tjata från vår del av rummet “Ta om! Lyssnaren förstår inte när du säger ‘den där’ – specificera! Tänk er att ni pratar med en blind person! Beskriv hur det doftar! Hur ser det ut? Stå inte för nära stekpannan, det fräser som fan!” osv. Det är verkligen en utmaning, men vi lär oss i princip något varje inspelning och blir alla fyra bättre och bättre. 
 
Efter inspelningen knäpper Siri några bilder på maten, och sen får man käka. Fan vad duktig hon är på att laga enkel men god mat. Och jag vet inte vad det är med mig, men varje gång vi sätter oss för att äta efter en inspelning känner jag mig så himla ompysslad. Det är något med att koncentrera sig intensivt under en lång stund och att sen sätta sig, slappna av och få äta en fin måltid som någon lagat åt en.  

Men idag då?  

Idag vaknade jag långt innan larmet gick. Satte mig och gjorde lite alternativ till en uppvärvning trots att det inte behövdes, men jag hade flow. Sen tog jag ett bad samtidigt som jag lyssnade igenom ett specialavsnitt av Värvet som vi ska klippa nästa vecka. Det finns nämligen ingen plats i världen där jag tänker så bra som i mitt badkar. Perfekt plats att göra en första tankevurpa kring upplägg av intervjun. Tror inte att jag får säga vem gästen är, men JÄVLAR – det var både starkt & upplysande! Både Triumfen och gästen grät. Och jag grät i badkaret. 
Hon som Kristoffer intervjuar har dessutom pluggat på Kaggeholm. Det var så himla fint att få höra henne prata om hennes tid på Kagge för 20 år sen, och vad det har betytt för henne. En liten cirkel slöts.  

Sen har jag skrivit en avsnittsbeskrivning och typ bara väntat på material för instagram som ska layoutas enligt en mall, samtidigt som jag fick lite annat gjort. Fick mateialet lite sent, så blir en kort omgång kvällsjobb.  
 
Snart åker jag till Gotland, min syster fyller 18 imorgon! Helt jävla underbart att ha möjligheten att få fira henne och kunna lägga om en arbetsdag till en söndag eller lång natt om man vill.  

Nu måste jag hinna med båten! Här är en bild på min chef: 

/Saga

Söndag 

Hej på er! Ett kort inlägg från en helgdag. Har pillat med resterande material som trillade ner i inkorgen idag. Lite sent enligt tidsschemat ni vet, men schemat har ju kastats om hela veckan igenom ändå. Så enligt flytande tidsschema 2 funkade det toppen. Har layoutat bilder enligt mall och fått lite korr-anvisningar till avsnittet. Och om det är något jag såhär i slutet av bloggveckan vill passa på att nämna att jag lärt mig, så är det fanimej att hantera korrar.  

Under skoltiden på Kagge blir vi ju vana att påbörja och avsluta olika kreativa projekt, ta emot och kort utreda feedback och sen påbörja nästa uppgift. De få gånger vi fått i uppgift att arbeta om ett projekt utefter feedback har det ofta känts rätt motigt. För man vill gärna bara släppa uppgiften och gå vidare till nästa. Men nu är det annat! Under praktiken har man blivit kung av korr. Man typ längtar efter korr. Korr har blivit en naturlig del av hela processen, och man känner sig aldrig riktigt färdig förrän flera öron har varit med och tyckt till. Gillar den här nya känslan skarpt! Känns oerhört nyttig.  

Och till dig som kommit såhär långt ner i texten, och kanske är en typ med nyfikna tankar att påbörja en utbildning på Kaggeholm, vill jag ta tillfället i akt att flika in i din research: 
Kaggeholm är magi! Sök en Kagge-utbildning om du har möjligheten. 

Kagges utbildningar gör som utbildningar generellt brukar göra med en, och så lite mer.  
Jag har studerat rätt mycket och olika genom åren, men aldrig någonsin har jag varit på en utbildning som kunnat ge de möjligheter att utveckla olika praktiska färdigheter så som Kagge kunnat göra.  

Så för er fulla av idéer, tankar och uttryck, men ännu utan ett handgripligt sätt att kunna uttrycka dem – hitta till Kagge!  

En av alla världens idéer, som till en början och under en lång tid främst bara funnits inuti en annan människa, är till exempel Tack för maten. Jag vet att Kristoffer länge gått och burit sin idé och dröm om en cook-along podd. Och i det känns det fint att faktiskt kunna bidra i den process som omsätter någons idé – från ett huvud till andra små huvuden att få ta del av om man vill.  

Nu checkar jag ut, och sen in i de sista veckorna av praktiken!  
Och det gör jag som kung av korr och det dessutom med en jävla massa nya recept i hjärnbalken. Jag som alltid har hatat att laga mat kan numera nämligen lika många nya recept utantill som det finns poddavsnitt – och har börjat tycka om min spis. Det trodde jag aldrig. 

Livet överraskar! Likt ett välplanerat tidsschema ibland gör under bloggvecka på Kaggeholms elevblogg. Med sina små påminnelser. 
 

KRAM! 

/ Saga Markkula 

/Saga