HEJ ALLA GOA Å GLADA! Hanna (göteborgaren) från Content 2 här 👋
Just nu är jag ute på praktik på Uppdrag granskning och alltså…vilken resa det är.
Jag sitter på Online-desken och jobbar med att klippa SoMe-klipp, testa nya format och pitcha idéer som kan få den granskande journalistiken att nå ännu fler (särskilt den yngre målgruppen)
Hur är det att ha praktik på Uppdrag granskning då? Tempot är högt. Ibland väldigt högt.
Ena dagen sitter jag med en publicering som ska ut samma eftermiddag (pulsen??!), nästa dag är det planering, teamsmöten, målgruppstänk, rubriksättning och diskussioner om exakt vilka ord som är korrekta att använda. Det är snabba beslut, mycket eget ansvar och konstant feedback. Hur berättar vi bäst? Vad är rätt ton? Vad är sant, korrekt och samtidigt engagerande? Hur varnar vi för obehagligt material?
Och innehållet…ja. Det är ofta rätt brutalt att klippa i. Det är tungt material som kräver både fokus och eftertanke. Nu senast har jag suttit och klippt material med pedofiler och män som tittar på barnpornografi. Fräscht? Nej. Viktigt? Ja. Extremt. Det är just där jag verkligen har fått känna vad journalistik kan vara när den gör skillnad på riktigt. Och det är lite ironiskt, för jag trodde nog aldrig att jag skulle älska journalistik. Jag tänkte att det var för mycket regler, för mycket korrekthet, för fyrkantigt. Men det är ju precis det som gör det starkt. Noggrannheten. Ansvarstagandet. Att varje ord betyder något.
En sak jag är extra stolt över är att jag har varit med och tagit fram ett nytt format som nu publiceras varje fredag: Veckans Story. Där får man höra mer om journalistens perspektiv bakom granskningen, hur det var att jobba med den, vilka utmaningar som dök upp och se mer än bara det man ser i den färdiga tv-versionen. Det blir ett mer personligt klipp som blandar ut våra nyhetsvideos (vilket jag tror vi på UG behöver för att locka fler unga) och faktiskt nå ut med den granskande journalistiken. Helt enkelt ett sätt att komma närmare människorna.
Att få utveckla ett återkommande format från idé till publicering har varit både läskigt och så otroligt lärorikt. Plötsligt är det ens egna tankar och strukturer som ska hålla. Vecka efter vecka. Men det är också där jag märker hur mycket vi faktiskt har med oss från Kaggeholm. Modet att testa. Att våga pitcha idéer, även när hälften inte håller. Och kanske viktigast av allt: att ge och ta feedback utan att gå under totalt när ens “briljanta” idé får ett “njaaa”. För feedback är ju inte kritik mot mig som person. Det är bara utveckling. (Och ja, jag har pitchat många idéer som inte varit bra. Det är också en del av processen.)
Så till er som sitter i klassrummen just nu och kanske tycker att det känns segt, rörigt eller onödigt med ännu en feedbackrunda: ta vara på det. På riktigt. Man får mer användning av det än man tror. Och den där diskussionen om målgrupp och ton som känns överdriven? Den är guld sen.
Vi hörs! Saknar er!
Saknar dock inte Stockholm. Göteborg är och förblir den enda rätta huvudstaden.
Bye bye 💛
Senaste kommentarer