Den 20 januari står Nils Abenius förvirrad vid entrén på Gjörwellsgatan 30. Är han för tidig? Har han gjort rätt val? Tankarna snurrar medan framtida kollegor passerar förbi. Nils nickar och försöker vara vänlig.

– Trots att jag var stressad började jag redan där att tänka på rubriker och ingresser. Jag förstod att min kropp var redo, säger Nils.


Tanke till verklighet

Den första veckan blir snabbt mer än bara tankar. Redan på dag ett får han skriva artiklar, och några av dem får stor spridning. Bland annat en om biskopen som kritiserade Donald Trump.

– Vi var tidigt med att poängtera att biskopen hade en svensk koppling. Det gjorde vår text unik, berättar Nils.

Nils jobbar på sociala medier-avdelningen, där han och hans team arbetar direkt med sociala plattformar. Mycket av hans jobb har handlat om att skriva artiklar och göra intervjuer. Men trots nya digitala medier var det en upplevelse som stod ut lite extra:

– Det var särskilt stort när jag såg en av mina intervjuer tryckt i papperstidningen, säger han med ett leende.


“Den veckan kommer jag aldrig att glömma”

Den 4 februari sker den värsta masskjutningen i svensk historia. Nils blir del av ett stort lagarbete för att berätta vad som händer för svenska folket.

– Den veckan kommer jag aldrig att glömma. Alla blev på något sätt involverade i rapporteringen, säger han.

På Expressen är det ofta tätt samarbete mellan redaktionerna, vilket gör att man snabbt får prova på olika arbetsuppgifter. Nils har även gästat Expressens nyhetspodd ”Läget”.

– Klart det var nervöst, men tack vare all poddträning på Kagge kändes det tryggt att tala i en studio, berättar han.


Framtiden – oklar

Med en varierad vardag ser Nils fram emot en framtid där inget är förutsägbart. Världen förändras snabbt, och han känner sig redo att vara delaktig i Expressens uppdrag att berätta om den.

– Jag har alltid drömt om att berätta, inspirera och engagera. Att föra människor samman i samtal och diskussion, säger han.


Och den klassiska kvällstidnings frågan:

Vem vill du ta med till en öde ö?
– Min chef Sanna Gustavsson , såklart!