”Jag är 27 år, bor i Stockholm med min fästman och hunden Maja” introducerar Natalie sig för mig. ”Jag drömmer om att bli journalist och älskar allt som har med media att göra.”
Jag träffar Natalie i en av mina favoritrum på Kaggeholms folkhögskola, det lille hörnrummet Tornell, som pryds av en vacker kakelugn och höga fönster. Natalie tar fram sitt samtalsunderlag med stödbilder och vi är redo för intervjun.
Skolgång
Natalie lever med en CP-skada vilket gjorde att hon började sin skolgång på särskolan. När hon började högstadiet fick hon byta till en vanlig skola och behövde jobba hård för att plugga upp sina betyg. Att ta igen allt hon hade missat gjorde henne utmattad och hon hamnade i en depression under gymnasietiden. Natalie fick ställa om livet och lägga sitt fokus på att må bra. Att skriva blev hennes väg till ett bättre mående. ”Jag gillar att skriva, då får jag ut mina tankar utan hjälp.” berättar Natalie som delar om sitt liv och sitt mode-intresse på sin blogg och i sociala medierna. ”Det har hjälpt mig att hjälpa andra i samma situation.”
Till slut började Natalie att må bättre och hon bestämde sig för att söka jobb. Potentiella arbetsgivare vågade dock inte anställa henne. ”Det är många som tror att jag inte kan jobba, de tror att min assistent gör allt åt mig.” säger Natalie, som drömmer om att bli journalist och bestämde sig för att i stället vidareutbilda sig.
Att gå Allmän kurs
För att kunna studera journalistik behövde Natalie läsa upp sina betyg. Därför sökte hon in till Allmän kurs och började på Kaggeholms folkhögskola. Att återigen gå i skolan var en stor förändring för Natalie, som hade varit hemma i 7 år. ”I början hade jag dåligt med närvaro. Jag var så ovan.” berättar hon. Efter en månad på Allmän kurs funderade hon på att hoppa av utbildningen men Natalie började få vänner på skolan och bestämde sig för att ge det en månad till. Så småningom vande hon sig vid skollivet och började orka mer. ”Nu känns det konstigt att inte åka till skolan” säger Natalie. Hon upplever att hon får bra stöd i skolan. Varannan vecka träffar hon sin mentor som älskar att prata om hälsa, men hon har även hittat sina bästa vänner i skolan och pluggar tillsammans med dem på Facebook. Natalie berättar att alla i skolan är så trevliga och hälsar på henne även om de inte går samma kurs, ”Jag säger hej typ 20 gånger per dag!”.
Pannben
Jag märker att Natalie är en tjej med pannben. Hon låter inte utmaningarna i livet stoppa henne. Det syns till exempel i hur hon hanterar matematiken. ”Det (matematik) tycker jag är väldigt svårt. Jag har alltid haft problem med matte.” berättar hon för mig. För att klara av ämnet, pluggar hon varje dag.
Natalie är inte den som lätt ger upp. Ändå är det just det hon rekommenderar andra som också kämpar med psykisk ohälsa att göra. ”Ta en period för att fokusera på dig själv. Kanske börja med medicin eller prata med någon. Vill du sen plugga upp dina betyg kan man prova och går det inte, är det bara att hoppa av” säger Natalie, ”Det är inget fel med det!”.
”Jag måste bli journalist”
Snart tar Natalie studenten och hon har sökt in till olika journalistikutbildningar i Stockholm. Hon kan inte se sig ett liv utan att bli journalist. ”Jag måste bli det och jag vet att jag kan bli en bra journalist.” Jag frågar henne försiktigt vad hon ska göra ifall hon inte kommer in på en utbildning. Pannbenet kommer fram och Natalie svarar med att hon i så fall kommer att fortsätta plugga för att höja sina betyg men att hon är väldigt säker på att det inte kommer behövas. Jag kan inte annat än att stämma in på det och önska henne all lycka till!
Senaste kommentarer