Tredje dagen på min fina lilla praktikplats och jag har suttit och knappat på datorn sedan fem timmar tillbaka. Idag är det WordPress som gäller, roligt och lärorikt att få arbeta med det verktyget som är vardag för så många journalister. Jag har fått en lång lista med texter från den gamla medieplattformen som, när de bytte plattform förra året, inte följde med till den nya. Så mitt jobb idag är att lägga in dem i WordPress, fixa och dona så att de hamnar rätt tillsammans med text och länkar, få in bilder och så vidare, och sedan publicera. Låter kanske inte superfun, men en lär sig ganska fort att det bara är att suga åt sig all tillgänglig kunskap som en svamp.

Jag och Micke, redaktören, har pratat lite idéer till intervjuer och artiklar som jag skulle kunna ta mig an. Jag får känslan av att Micke är en sjukt positiv man som tycker att det är roligt att få hjälpa mig att utvecklas. Idag frågade han ”visst sa du att du tycker om att fota?” och kom sedan med ett förslag på någonting som vi skulle kunna göra där jag får vara med och fotografera. Det känns grymt att få chansen till att även vara med och göra saker som jag brinner för.

På Mickes lilla kontor här ute på Hellasgården sitter det hyllor på väggarna med diverse olika yoga-böcker och tidningar. Framför allt Yoga för dig, såklart. På bordet står en stor silvrig katt som utför en asana (yogaposition) vars namn är eka pada rajakapotasana (enbent kungsduva). Det är litet och personligt, och just att det inte är en stor redaktionsmiljö tycker jag är ganska skönt. Mitt redan ganska röriga adhd-huvud får lite mera frid utan en massa ljud runt omkring.

Just nu håller nästa nummer av tidningen på att layoutas, och på fredag är det redaktionsmöte. Det känns lite pirrigt att få vara med på det. Jag förstår att jag inte kommer ha mycket att komma med och att tanken är att jag ”bara” ska vara med för att få ta del av hur allt går till, men jag kan omöjligt vara med i någonting utan att gå all in i huvudet. Allt ska vara perfekt. På både gott och ont. Lagom kan väl också vara okej, eller? Jag försöker tänka så, i alla fall.

Ps. Tio meter nedanför kontoret kan en traska runt här och njuta. Inte så pjåkigt.