Bloggdag 3

Fredag. Den sista praktikdagen är över för den här veckan. Jag har beslutat att komma tillbaka och praktisera även på sportlovet för att hinna få ännu mer erfarenhet.

Som grädden på moset hade jag en fantastisk  intervju idag. Det handlade om en konstutställning på tapet. Kvinnan som tagit initiativet till utställningen fullkomligt sprudlade av energi och passion för konst. Samtidigt var hon väldigt frustrerad över hur konsten håller på att dö ut och glömmas bort.  Jag har aldrig själv varit jätteintresserad av konst men efter mötet med denna kvinna kändes det som att inget i världen kunde vara viktigare. Min känsla av ansvar att förmedla hennes passion var påtaglig. Mina ord i artikeln kunde betyda hur mycket som helst eller ingenting alls. Det var upp till mig.

Jag har lärt mig att journalistik handlar om möten och hur vi väljer att förmedla vidare det vi fått med oss från dessa möten. Beroende på hur nyfiken jag är på andra människor kan det vara världens bästa jobb eller världens svåraste jobb. Jag har valt att se det som världens roligaste jobb denna vecka. Och jag tror det gjorde all skillnad för mig. Med en positiv erfarenhet i bagaget och ett större självförtroende i min roll som journalist ser jag fram emot vad som kommer härnäst.

Veckans nya lärdom: Det lönar sig att vara nyfiken på människor.

 

Bloggdag 2

Efter bara tre dagar på praktiken känns det som att jag hittat mina rutiner. Även om jag insett att livet som journalist egentligen är rutinlöst – ingen dag är den andra lik. Jag fascineras fortfarande över hur mycket jag hinner se och lära på bara en dag.

Mitt stora problem har varit rubriker. Jag har fått bakläxa vid ett antal tillfällen. Men idag gick det upp ett ljus för mig när jag vågade fråga chefen hur hon tänker kring rubriksättande. ”Hitta några av textens intressanta nyckelord,” tipsade hon mig. Som ett ljus från himlen föll polletten ned! Jag kan ha hittat lösningen men jag kommer säkert brottas med rubriker i framtiden ändå.

Hänget med gänget har också stadigt förbättrats. Nu är jag en del av teamet och har gjort flera uppdrag tillsammans med en fotograf eller annan reporter. Ingen står på egna ben. Det är bara att buga och bocka för alla bra tips och råd man får från andra kollegor.

Även fikahäng med semmelgubbarna och syjunta-snack med 60-talisterna (männen) har starkt bidragit till den goda teamkänslan.

Dagens nya lärdom: Kul med kollegorna är A och O.

Bloggdag 1
Nervös och uppspelt – en journaliststudents första dag på nya praktiken

”Hej, är det du som är nya praktikanten? Vi har hört att du ska komma”… var det första jag fick höra innan jag ens hann kliva in på redaktionen. Min ankomst var väntad och det var uppenbart att alla på redaktionen var vana vid sådana som jag, lite förrvirrade och smånervösa praktikanter. Skönt.

Redaktionen var mycket större än jag förväntade mig och jag fick till och med eget arbetsrum. Vilket säger ganska mycket eftersom jag aldrig haft det förut på något annat arbete. Vi hade ett rutinmässigt morgonmöte och när frågan kom om någon hade några nya idéer satt jag och alla andra tysta. Det var löjligt eftersom jag egentligen hade ungefär sju nya idéer. Men feg som jag är vågade jag inte kläcka ur mig något nytt med risk för att det skulle låta fånigt eller inställsamt. Strax efter mötet gick jag däremot fram till nyhetschefen för att tipsa om två av idéerna. Egentligen har jag inget att förlora. Imorgon ska jag vara modigare.

Efter mötet fick jag frågan hur bekväm jag kände mig med att skriva artiklar, om jag ville kunde jag börja med att hänga på andra och se hur de gjorde. Med rädsla för att jag skulle få fungera som ryggsäck för någon annan svarade jag genast att jag kände mig väldigt bekväm och att de inte skulle vara rädda för att utmana mig. Det avgjorde saken. Snart fick jag ett telefonnummer och en uppgift och jag var igång. En artikel, en notis och två intervjuer senare var jag redo att packa ihop för dagen.

Dagens lärdom: Våga mer än din feghet.

Linnéa Jimenez – som praktiserar på länstidningen i Södertälje.