Söndag 14/2 –

I morse när vi vaknade visste vi alla vad som väntade oss. Från första vakna ögonblick låg det i luften. Man försökte låta bli att tänka på det, men tankarna smög sig fram som så som chipssuget gör en fredagsmys-kväll. Det var oundvikligt. Vi måste ta oss igenom det här. Rycka bort det snabbt, som ett plåster. En sex timmar lång plåsterbortryckning. Jag talar såklart om: bussresan. Men vi klarade den, hela vägen fram till Paradise Hotel (ja, så heter det faktiskt..) Det var ett svettigt gäng som tillslut kom fram till hotellet. Vi träffade de tanzanianiska ungdomarna vi ska vara med de kommande veckorna, vi åt mat tillsammans och hade en liten introduktion. Jag bor tillsammans med en jättegullig tjej från Tanzania som heter Violet. Jag bjöd henne på Toffiefee innan vi kröp ner i samma säng, under samma täcke, alla hjärtans dag till ära. Hon skrattade åt mig när jag sa att i Sverige delar vi inte täcke. Och att jag tyckte sängen var liten för två. Det blir nog flera sådana skratt när jag berättar mer om vad vi gör och inte gör i Sverige. Jag skrattar faktiskt åt det också. Nu väntar 3 veckor i Dar Es Salaam. Jag är väldigt ovetande om vad som väntar. Det är både skräckinjagande och fantastiskt. Allt jag vet är att Gud är med oss. Amen!

/Johanna