”Idag ska jag bara ut och ta genrebilder”, sa jag vid frukostbordet under morgonmötet. Jag ville inte säga att jag efter nästan en vecka i Belgrad fortfarande inte ”hittat” en rökare till mitt reportage. De står ju precis överallt var man än vänder sig. Varför har jag fortfarande inte pratat med någon sådan?

Jag har tyvärr lite svårt att bemästra motgångar oavsett hur små de kan vara. Dessutom bygger jag lätt upp negativa attityder. I fredags sket det sig med en intervju jag skulle göra på en sportbar. Absolut ingen ville vara med på bild eller bli inspelad. Efter det har jag gått runt och tänkt att ingen i hela staden vill det. Så jag ägnade istället helgen åt att skicka mail och skumma igenom facebookgrupper för att istället förplanera en intervju med någon rökare. Inget napp fick jag där heller.

Nåja, helgen har gått och idag är det måndag. Jag får helt enkelt pröva att jaga rätt på en rökare på stan. Jag går förbi en turistbyrå där det står en ung kille och röker en cigg. Han är den första jag frågar,

– Hallå, jag är en Svensk journaliststudent som gör ett reportage om rökning, kan du tänka dig att ställa upp på en intervju?”
– Absolut, säger han och släcker ciggen.

Så svårt var det.  Han säger inte särskilt bra grejer men är ändå också villig att ställa upp på bild. Så där var den negativa attityden borta. Jag prövar en till ung kille som står och röker en cigg bredvid sin lilla son som kör leksaksbil som pappa har slängt in en slant i.

– Kan du tänka dig att ställa upp på en intervju om rökning?
– Absolut! Det blir kul. Det är ändå två minuter kvar på den här åkturen.

Han heter Zika och är mycket bättre än den förra personen. Men han går inte med på en bild. Nåja, jag får fota hans hand med ett cigarettpaket. Jag har redan en passande bildtext som nog kommer ursäkta mig.

Nu kan jag äntligen ta de där genrebilderna jag sa att jag skulle plåta. Cigarettfimpar ligger överallt men jag är besviken på mig själv för att jag fortfarande är så rädd för att plåta människor. Det blir till slut några smygfoton på folk som håller cigaretter. Men jag saknar fortfarande bilder på själva röken. Så nära vågar jag helt enkelt inte gå med mitt 50mm objektiv.

Jag ger upp och bestämmer mig för att gå in på ett café för att föra över mitt ljud och bildmaterial så att jag kan formatera det sedan. Jag vänder mig om till vänster och ser en gammal man sitta med en cigg inne på cafét.

Jag tar mod till mig och frågar om jag får fota hans cigarett. Det är ok och nu får jag äntligen den där cigarettröken på bild. Jag fortsätter gå igenom mina filer med ny motivation och en positiv attityd. Det är så trist att vi redan åker hem imorgon.

Peter Osterberger, J2