Rätt vad det är kommer den där nyheten som är så pass viktig att det fattas beslut att gå upp i sändning. Detta sker ofta på ett av två sätt:

1. Vi har fått förvarning om att något är på gång från någon kontakt eller så har det utlysts i förväg, t.ex. som en presskonferens.
2. Någon ringer/mailar in och tipsar eller vi får ett flashmeddelande om något ”breaking” via TT, Reuters, AP, etc.

I det första alternativet där vi vet att något är på gång hinner man planera lite mer. Som sändningsproducent vill jag veta om det ska vara någon extern signal som ska routas in, om vi har någon reporter och kameraman på fält, om det är någon gäst som kommer vara med i studion, eller kanske någon som ringer in på telefon/Skype/Facetime. Det här är bra att veta så tidigt som möjligt så jag kan stämma av med MCR (de som har hand om alla insignaler) och se till så de gör signalen ifråga tillgänglig, sen routar jag själv in den till mixerbordet. I fallet där det är en gäst som ska vara med ska extra stol ställas fram, kameravinkel sättas för gästen, stämma av så mikrofon och medhörning fungerar.

Det ska göras en beställning i vårt körschema för sändningsstart och man ska välja vilket av våra 5 körscheman som vi lägger in allting i. Om det ska vara med en reporter på fältet ska en live-beställning göras så MCR kan få in kameraryggan genom vilken bild och ljud kommer komma från fältet.

Körschemat ska även stämmas av så allt som behöver vara inmatat i förväg är inmatat samt att vi har palinare (videoklipp som man kör livespeak över) som vi kan använda. Palinare är lite av våran livlina för det gör att programledaren inte behöver synas i bild utan kan läsa information, som ofta precis kommit in, innantill samt ha chattkontakt med redaktören för ytterligare information om det behövs. Det är även mer stimulerande för tittaren att kolla på rörligt material istället för en statisk video på programledaren i studion.
Innan jag startar sändningar dubbelkollar jag med PK så de får ljud och bild av mig och vet att vi ska ut i sändning. Sen är det bara att vänta på klartecken.

Det som skiljer direktdesken från övriga deskar är att vi gör mer eller mindre allt på volley. Det innebär att vi ofta går upp medan situationer fortfarande utvecklas och ny information kommer in. Eftersom vi måste reagera på det som händer använder vi nästan aldrig linjära körscheman, där vi går från punkt a till punkt b, utan vi lägger istället upp som olika ”grupper” där tidigare inslag kopplat till nyheten kan vara en, bilder en annan och palinare en tredje. Sen allteftersom sändningen fortlöper får man gå in och lägga upp det som är aktuellt manuellt i realtid.

När körschemat ser bra ut och allt finns på plats går jag in och dubbelkollar så mycket jag hinner i kontrollrummet för att se så allt fungerar igen. Sen är det dags för sändning.

Om det hade varit alternativ 2 ovan där vi får reda på något och måste gå upp omedelbart så ska allt detta också göras men det blir mer en fråga om att prioritera vad som är viktigast och göra resten medan sändningen pågår i mån av tid. Ofta blir det då reporterns jobb att lägga in ytterligare palinare, inslag, namnskyltar, bilder, etc. varpå jag som sändningsproducent trycker upp det LIVE i sändningen så fort det finns tillgängligt för mig.

Sändningen inleds alltid med en vinjett, en vid kameraåkning i kamera 7 och sen landar vi i kamera 5 som är programledarens huvudkamera. Efter det får man se var det bär av. Har man tur vet man ungefär vad som kommer hända i stora drag med gäster, kanske en presskonferens och andra delar men det är verkligen inte alltid så utan man får se från sändning till sändning.

När sändningen fortlöper ska jag hålla koll på alla 4 kameror, alla ljudingångar (programledare, två gäster, externa ingångar, telefonare, skype, facetime, etc), inslag som ska tryckas ut, namnskyltar, platsangivelser, externa videoingångar som ska routas in, samt palinarna. Jag kan välja att lägga ut i helbilder, 2-split, 2-split med ena rutan mindre samt 3-split. Samtidigt som detta pågår ska jag ha koll på vad som händer i studion, vem som pratar och också ta in information från redaktören om vart vi är på väg i sändningar, vilka steg som kommer härnäst och även själv ge ut information som kan vara av betydelse, t.ex. tekniskt strul.

Egenskaper som kan vara bra att ha som säpo:

1. Lugn. Det fungerar inte att stressa upp sig. När sändningen väl är igång är det din uppgift att se till så allt fungerar, att programledaren kan känna sig trygg i studion och att redaktören får nödvändig info.
2. Bra på multitasking. Kanske känns självklart men det är många bollar i luften samtidigt så om du är en person som stirrar dig blind på en grej så är detta nog inget för dig.
3. Lätt för teknik. Den här kanske inte är riktigt lika viktig som de ovan, du kan nog öva dig till vad du ska kunna men det kommer gå bra mycket bättre om du har lätt för att förstå teknik.
4. Bra på att ta in information. I en situation där det händer så mycket samtidigt och där det kan komma nya utvecklingar hela tiden är det viktigt att du kan ta till ny information samt avgöra vad som är viktigt att komma ihåg och vad du kan sålla bort.
5. Fotografiskt sinne. Också en grej som kanske inte är fullt lika nödvändig men det underlättar verkligen om du har ett sinne för utsnitt och kanske ett fotointresse. Det blir framför allt trevligare för tittaren att kolla på sändningen då.

Det finns så mycket att skriva så hann inte med tidigare sändningar i detta inlägg heller. I nästa inlägg blir det lite kort om sändningar jag gjort samt vad som varit utmanande.

Simeon Hagström, Media TV-produktion, 2