På Direkten, där jag varit de första två månaderna, består desken av en redaktör, en programledare, en sändningsproducent och reporter.

• Redaktören är den som ytterst fattar beslut om att gå upp i sändning, som bestämmer vinkel, beslutar vilka gäster som eventuellt ska vara med i sändningen etc.
• Programledaren leder programmet framför kameran, ställer frågor till gäster, läser på om ämnet och är ansiktet utåt.
• Sändningsproducenten sköter allt tekniskt (ljud, ljus,bild) och ska se till så att sändningen över huvud taget kan bli av.
• Reporterns roll kräver mycket flexibilitet. Det kan vara allt från att sitta med i sändningen och följa twitterflöden, ta upp läsarfrågor, till att vara utsänd på stan för att följa något som händer eller hjälpa till med olika saker i kontrollrummet.

Alla rollerna hjälps åt, det är ett måste för att en sändning ska bli av och man får inte sätta prestige i sin roll utan behöver något göras så ser man till så det blir gjort.

Som sändningsproducent inleds passet med att logga in på datorn, starta alla program för videoredigering, körscheman m.m. Vi använder ett program för att planera sändningarna där man lägger upp körscheman, här matar man in koder för förinspelade inslag, ”palinare” (videoklipp som man kör LIVE-speak till), namnskyltar, balkar och allt annat som syns i bild under en sändning som inte är själva kamerabilden. I varje körschema matar man in så många grundläggande uppgifter som möjligt på förhand. Ansvarig utgivare, programledare, sändningsproducent, redaktör, startbalken med namnskylt på programledare samt ”cred”-balken som kommer i slutet av programmet.

När alla grunder är inmatade är det dags att kontrollera att all teknik fungerar. Man ska kolla så mikrofoner fungerar i studion och att de i studion hör kontrollrummet i sina snäckor. Programledaren får sitta i studion medan ”bingen” kollar så att färgerna i bild är rätt inställt. Man ställer även förinställda kameravinklar och åkningar som och dubbelkollar så det är fokus i alla ”skott”.
Totalt är det 4 fjärrstyrda kameror (robotkameror) som man ställer in och beroende på antal gäster och typ av sändning kan det vara allt från 7 förinställda kameravinklar och uppåt.

Övriga saker man ska kontrollera är att datorn för Skype, datorn för Facetime, datorn för Scaler (tänk en skärmdump i realtid) samt datorn för promptern fungerar och är korrekt inställda. Man kollar även att EVS:en (en maskin för att spela in sändningar och göra snabba repriser) fungerar som den ska. Slutligen testar man att routa in lite ”live-feeds” från ställen som Reuters, AP eller EBU. Det sista man gör är att testa att trycka igång vinjetten och in i kamera 5.

När allt i kontrollrummet fungerar är det bara att vänta på en nyhet tillräckligt stor för att sända om.
I väntan på att en nyhet kommer brukar jag sitta och kolla AP, Reuters, TT, EBU och de större nyhetsredaktionerna i landet (och utomlands) för att se om något hänt.
Väntan kan kännas lång ibland men samtidigt får man en chans att få koll på omvärlden i form av de olika telegrammen som kommer in, även om det kanske inte är tillräckligt stora saker för att sända LIVE om. Förra veckan var det t.ex. två NFL-spelare som bestämde sig för att hänga upp skorna vilket jag läste först om i ett AP-telegram, vilket var kul för en NFL-nörd som mig.

Eftersom vi ska kunna gå upp med kort varsel äter vi mat i ett rum strax intill desken vilket gör att man spenderar hela passet tillsammans som grupp. Jag har tur som har så bra kollegor, annars hade det kunnat bli jobbigt!

I nästa blogginlägg kommer jag berätta mer om vad man som sändningsproducent gör när en sändning väl inleds samt några sändningar jag varit med och producerat.

Hörs!

Simeon Hagström, Media TV-produktion 2