Om en som jag vill arbeta med film och tv som berör människor på djupet så kan det komma med ett pris. Som med dokumentären jag främst arbetat med under min tid som praktikant. Den som handlar om sorg och sorgbearbetning. Det har inte varit så enkelt och det har inte direkt funnits utrymme till att göra så många fel.

Många frågor har väckts under produktionens gång. Som när en jobbar med casting och producenten säger att en behöver hitta en person som är nära anhörig till någon som tagit sitt liv, hur ska en då gå tillväga på ett respektfullt sätt? Eller när det är läge att rätta till myggan på människan som gråter och öppnar upp sig för mig och intervjuaren. Hur utstrålar jag som smått nervös praktikant ett lugn och en professionalitet så att vederbörande känner sig trygg? Och hur lyckas en hitta balansen och undvika att själv bli allt för nedstämd och negativt påverkad, rent känslomässigt?

En rädsla för att göra fel har varit ganska närvarande alltså, trots att jag så många gånger inför praktiken uppmanats att faktiskt våga göra fel. Jag tror att jag tacklat den känslan genom att vara noggrann och se till att jag varit väl förberedd inför inspelningar, samtal och möten. Först då när en känner sig trygg kan en vara närvarande och respektfull när det är skarpt läge. En får alltså så klart göra fel, om en väljer rätt tillfällen. Jag tror att en utvecklas mycket och snabbt om en kastar sig ut i det där lite läskiga och osäkra, oavsett vad en arbetar med. Jag hoppas att ni vågar göra det också!

Klara Sandberg, Media TV-produktion 2