På en liten redaktion som P3 Nyheters är vardagen otroligt varierande. Ena dagen sänder jag direkt med min OB-väska från klimatdemonstrationen i Stockholm. Andra dagen är jag sändare – radiospråk för nyhetsuppläsare.

Veckan som gått har jag spenderat i en studio i Radiohuset i Stockholm, som just sändare. Det är högt men kontrollerat tempo. Våra nyhetssändningar, som går varje timme planeras utefter ett skelett som vid viktiga nyhetshändelser raseras helt för att göra plats för senaste nytt. Varje timme var det jag som gav nyheterna till den som ville lyssna.

Som sändare ansvarar man för att sändningen låter bra ut i FM och på webben. Du läser nyheter samtidigt som du kör inslagsljud och jinglar. Oftast är du själv och i fjärran kan du genom en fönsterruta se din producent titta fram bland andra kollegor. Förhoppningsvis och oftast med tummen i vädret i ett peppande uttryck.

På P3 Nyheter jobbar vi väldigt mycket med vårt tilltal. Det ska vara lätt för unga människor att kunna relatera till de nyheter vi publicerar och det gäller också vårt språk. Alla manus skrivs i talspråk. Ett ”och” i manuset byts snabbt ut till ett ”å”. ”De/dem” blir ”dom”. Harvey Weinstein skrev jag i all hast om till ”Harvi Wajnstin” för att inte uttalet skulle svika mig i direktsändning.

Det första vi fick lära oss på introduktionskursen på Sveriges Radio var att aldrig tänka på hur många som lyssnar. Det kan innebära döden. Eller i alla fall tunghäfta, kraftiga svettningar, darrande röst och händer. Något du till varje pris vill undvika. Lyckligvis är en genomsnittlig studio i Radiohuset ungefär som en större garderob. Det är i det närmaste en utmaning att förstå att det så fort lampan lyser grönt i genomsnitt finns 600 000 personer på olika platser i landet och världen som hör vad just jag säger.

Erik Glaad, Media Content-produktion 2