Det är fredag morgon och jag går igenom säkerhetskontrollen vid Södertörns tingsrätt. Det fungerar ungefär som en säkerhetskontroll på en flygplats och man lägger alla sina tillhörigheter i en plastlåda som går genom en maskin som tar röntgenbilder. Efter det får man gå genom en metalldetektor för att få grönt ljus. Det är min andra dag i tingsrätten och jag är där för att bevaka en rättegång gällande en skottlossning i Bagarmossen i södra Stockholm som skedde förra året.

Förhandlingarna hålls i säkerhetssalen och det innebär att man efter säkerhetskontrollen blir lotsad ner i en slags bunker. Åhörarläktaren är placerad bakom skottsäkert glas och säkerheten är rigorös. Under första dagens förhandling handlade det om sakframställan från åklagaren och förhör med de två målsägande och den tilltalade. Det var tänkt att ett vittne skulle höras också men han dök aldrig upp så det togs beslut om att begära polishämtning av honom till fredagens fortsatta förhandling.

På fredagen konstaterar dock rätten att polisen har sökt personen i sin bostad utan resultat. Åklagaren väljer då att stryka det vittnet ur protokollet. Resten av fredagens förhandling handlar om att höra vittnen och därefter blir det slutplädering. Jag blir mycket imponerad över försvarsadvokatens slutplädering och sitter för en stund och jämrar mig över att jag inte satsade på att bli advokat istället. Det finns något väldigt tilltalande med människor som kan argumentera för sin sak. Under pauserna så talar jag med försvarsadvokaten och åklagaren för att få lite insyn i utredningen. Polisens utredare är också på plats men av dem blir jag ganska syrligt bemött. De verkade inte ha så mycket förtroende för journalister.

Mina två dagar på Södertörns tingsrätt lärde mig att vara uppmärksam på andra händelser och saker som sägs. Efter att ha suttit och ”tjuvlyssnat” på advokater fick jag idéer till andra projekt. Dessutom fick jag väldigt bra kontakt med samordnaren på Vittnesstödet som jobbar med att stötta vittnen i rättegångar.

Mina tips är att vara uppmärksam, nyfiken, att inte vara rädd för att ställa jobbiga frågor och att våga ”tjuvlyssna”.

Kan varmt rekommendera krimjournalistik till framtida Kagge-elever!

Robin Öhrman / J2