Klockan är 03:00 och jag har precis gått upp. Jag har 30 min på mig att göra mig iordning innan taxin kommer för att köra mig till jobbet. Äntligen ska jag få göra mitt första morgonpass på Morgonstudion där man får jobba under sändning. För en morgonmänniska som jag är det inte bara roligt att få jobba med sändningen som går live utan också skönt att jobba mellan 04-10:30, för mig en perfekt arbetsdag.

Fördelen med att jobba morgon är att man får njuta av soluppgången.

Efter att ha gått igenom alla morgonrutiner börjar jag jobba med dagens sändning som precis kommit igång 06:00. En känd konstnär har dött och jag måste boka någon som kan prata om vad konstnären betytt och hur minnet av henne kommer leva vidare. Nerven kickar igång, känns inte helt bekvämt att vara den som eventuellt ringer och väcker någon, men vi måste få in någon. Jag ringer runt utan napp. 

Tåg måste ombokas, nytt manus skrivas och en gäst har försovit sig. Morgonen går nu under kategorin hektisk. Klockan har blivit 7:40 och vi har fortfarande inte fått in en gäst som kan medverka om 40 minuter och prata om den bortgångna konstnären. Det börjar bli tight med tid att få in någon i studion. Men så ringer telefonen och jag svarar nu mera med mitt invanda ”Hej det är Natalie på SVT Morgonstudion”, och jag tänker som vanligt på Saga i Bron. En kvinna jag sökt tidigare på morgonen har vaknat och ringt tillbaka, äntligen! Och visst kan hon vara med, toppen! Uppdrag slutfört. 

Morgonens sändning har gått väldigt bra, men jag har inte hunnit se en sekund. Men kul var det!

Imorgon har vi med oss Niklas Källner för att prata om den här boken. OBS! Risk för skratt.

Imorgon väntar morgonpass igen, då ska vi bland annat prata med bokaktuella Niklas Källner som skrivit en bok om kallprat som jag jobbat med parallellt under veckan. Om det blev så roligt som jag  hoppas på återstår att se.

Natalie Wallin, J2