På fjärde våningen bland takåsarna mellan Mariatorget och Slussen hänger jag. Det heter Mediabruket och är ett relativt litet produktionsbolag som främst gör dokumentärfilm. I allrummet hittar man ett gammalt flipperspel, en bokhylla med alla säsonger av Seinfeld (och en hel samling dalahästar i olika storlekar), stora soffor, ett bord fullt med kakor, godis och en orimligt välfylld fruktkorg (  <— beviset på att det här inte är ett trött kontor med trötta människor).

Jag går bakom dokumentärfilmaren Johan Palmgren, som belönats flertalet gånger på filmfestivaler runt om i världen.

Den här praktiken är lika splittrad i arbetsuppgifter som jag föreställer mig att dokumentärfilmsvärlden överlag är. Dagarna ser väldigt olika ut. I måndags blev jag satt på ett snabbtåg till Göteborg för att lämna en brådskande film till redigeraren och sen åka raka vägen tillbaks till Stockholm. I onsdags åkte vi till Norrköping för att filma för UR’s nya dokumentärsatsning, om en dagverksamhet för nyanlända. I torsdags åkte jag tillbaks till Göteborg för att hämta filmen och fick parallellt skriva synopsis och treatment till dokumentären som ju är vårt examensarbete andra året på Kaggeholm och sen få feedback.

 

Andra saker jag hunnit med är: göra filmaffischer i photoshop och därmed även dra av mig ohälsosamt stora hårtussar, sitta i telefonsamtal med Subaru’s vd i Sverige och försöka skaffa fram rörligt material från deras bilfabriker i Japan daterade 1990, ringa till journalister, köpa hårddiskar, hjälpa till vid fotograferingar, räkna musiksekunder i dokumentärerna och kolla rättigheter samt hänga i Bio Rios maskinrum och titta på hur biovisningar går till rent tekniskt. Nästa vecka ska jag ner till SVT-arkivet och leta efter information kring Sveriges flyktingmottagande genom tiderna och så kommer vi åka en ny vända till Norrköping och fortsätta filma.

Processed with VSCOcam with a5 preset

Ska man sammanfatta praktiken hittills så känner jag att syftet med den har uppfyllts- man får en inblick och en halv fot in i hur det (förhoppningsvis!) kommer vara sen. I och med att det ser så olika ut från dag till dag  kunde jag emellanåt i början känna mig lite i vägen och  förvirrad, men jag har fått  lära mig att vara snabb i initiativtagande och ja-sägande, och jag är så glad över att få gå bredvid Johan, man blir snabbt vänner när man hänger hela dagarna ihop. Har himla kul med honom!

Dessutom märker jag att kombinationen av lunchande på hipsterrestauranger & snabba espressos, som ju personifierar den glassiga sidan av mediabranschen utåt, och att få göra mer av grovgörat, ringa konstiga samtal, lära mig olika kameradelar och spåna dokumentäridéer, är rätt härlig och passar mig mycket bra :——)

(Insikt: m-å-s-t-e skaffa körkort.)

Vuxna personer får alltså ha det här som jobb? Det känns rimligt. Jag vill också ha det här som jobb.

Ninah, TV1

 

Se Ninahs film från tåget.