Hej!

Jag heter Emma, är 24 år och pluggar tv-produktion på Kagge. Mitt emot mig sitter Anders, som går samma linje, och klipper vårt material som vi har spelat in hittills. Vi befinner oss just nu i vårt rum på ett guesthouse på Betlehem Bible College mitt i centrala Betlehem. Tillsammans med vår lärare Mats har vi varit här sen i onsdags för att dokumentera lokala organisationers arbete för kvinnors rättigheter i Palestina och främst rör vi frågan kring hederskultur.

Biståndsorganisationen PMU (Pingstmissionen) har länge stöttat New Vision Media Centre som är en del av Bethlehem Bible College. Media Centret har sedan starten 2005 arbetat tillsammans med lokala organisationer för mänskliga rättigheter i Palestina. En viktig fråga handlar om hedersvåld. En man som skadar eller i värsta fall dödar en kvinna i familjen kan få lägre straff för att det handlar om våld i familjen. Detta har organisationerna lämpat emot under många år; medvetandegörande med hjälp av media, namninsamlingar, lobbying mot politiker etc. Nu börjar det förändringarna komma. Det är detta filmen handlar om.

Dag 1 Torsdag 19 april

När vi vaknade i torsdags så var vi inställda på att åka och intervjua en aktivist från kvinnoorganisationen Women in Media & Development. (TAM) Men så blev inte fallet. Det gjorde oss dock ingenting utan vi kunde i lugn och ro lära känna staden lite bättre och få en bättre känsla för hur läget är här nere. Det blev en heldag i Betlehem som slutade med fantastisk utsikt över solnedgången och mat hemma hos Gaby som är ledare för mediecentret på colleget och programledare i New Vision Media Center’s talkshow.

Dag 2 Fredag 20 april

Vi vaknade än en gång upp redo för intervju och idag blev den av. Vi riggade upp allting inne i tv-studion på colleget efter frukost och vår intervjuperson var ingen mindre än Gaby på mediacentret. Intervjun gick väldigt bra för att vara den första, och dessutom på engelska vilket jag inte är helt van vid. Då ämnet är så intressant kändes det som att intervjun tog 15 minuter när den egentligen tog 1 timma och 15 minuter. Jobbigt för Anders som ska klippa sen…

Efter intervjun gav vi oss ut och filmade muren som omringar Betlehem. Varken Anders eller jag hade förstått hur instängda Palestinierna faktiskt är förrän vi kom hit. Dom kan inte lämna landet utan permission av Israel eller så får de göra en resa på minst en dag till Jordanska gränsen och vidare där.

Vi besökte även museet på The Walled Off Hotel som beskriver Palestinas perspektiv av ockupationen.

Dag 3 Lördag 21 april

Idag fick vi äntligen träffa Suheir Faraj från TAM och intervjua henne om deras arbete med hedersvålds-lagarna. Blev otroligt imponerad utav vad hon och resten utav organisationen gör för kvinnor i Palestina varje dag. Det var en timma med mycket känslor.

Efter att vi tackat Suheir för att hon ville ställa upp så hoppade vi på bussen mot Jerusalem där vi spenderade resten utav dagen. Det blev totalt 16000 steg enligt Anders stegräknare och det kändes kan jag säga. Vi besökte klagomuren, heliga gravens kyrka, The garden tomb osv osv.

En än gång blev man påmind om situationen som råder mellan Israel och Palestina när gränsvakterna kommer in på bussen för att kolla passen och det första han gör är att rikta vapnet så att han är redo om något skulle hända.

Dag 4 Söndag 22 april

Söndag och vår första lediga dag. I en minibuss tillsammans med lokalbefolkningen åkte vi ca en timme till den lilla staden Jeriko som ligger vid Döda havet, som även är känd som världens äldsta stad.

Där fick vi se på flera tusen år gamla utgrävningar och fantastisk utsikt efter en läskig linbaneresa (enligt Anders) upp i bergen. Självklart kunde vi inte missa ett dopp i Döda havet och få testa på om leran är så magisk för huden som ryktet säger. Flöt det gjorde vi, men något häpnadsväckande hudresultat har vi inte sett, ännu!

Nu ligger jag här och är helt slut. Det har varit långa MEN innehållsrika dagar. Nu återstår bara två till innan hemfärd vilket inte alls känns kul, tvärt om. Under de här dagarna har jag fått träffa så mycket människor med historier som jag aldrig hade velat uppleva, medan de gör det varje dag. Ändå är de så gästvänliga och välkomnande. Jag vet redan med mig att jag aldrig kommer glömma den här resan och det är jag helt säker på att Anders håller med om.

/Emma