Detta var min åttonde dag på UNT där jag gör min praktik. Det var en enorm skillnad att gå genom portarna i morse jämfört med för en vecka sedan. Usch vad nervös jag var. Det första som hände var att hela redaktionen ställde sig i en stor ring för morgonmöte. Jag trodde verkligen att jag skulle behöva presentera mig som den nya, nervösa praktikanten men det slapp jag. Tack gode Gud för det. Under veckan som gick fick jag uppleva hur det kändes att leta efter någon att äta lunch med, skriva samma nyhet som en annan journalist redan skrivit och inte ha några idéer alls om vad jag ska rapportera om. Ja ni hör. Det som var skönt var att jag lade ribban lågt från början. Jag valde att inte ha någon press på mig över huvud taget utan tog en dag i sänder. Att vara nervös när man äntligen får testa att jobba på riktigt är inget konstigt. Så är det med det.

Arbetsdagarna rullade på och jag placerades i ”just nu-gruppen”. Det är precis vad det låter som, vi rapporterar om lokalnyheter i Uppsala. Jag har fått nya, spännande uppdrag varje dag. Bland annat har jag skrivit om att Marcus som valde att flytta till Stockholm för att slippa allt strul med pendlandet till jobbet varje dag, en minilivs vars nedläggning har upprört en hel stadsdel och hur barnsjukhuset i Uppsala infört en idélåda för att anhöriga ska kunna föreslå förbättringar för barnen under vistelsen. Vissa uppdrag har varit roligare än andra. När det kom något som inte verkade så kul valde jag att se det som en lärdom. Hur kan jag skriva om det här för att få mig själv och andra att bli intresserade av ämnet?

Mitt skrivbord 🙂 Man har ingen egen plats utan roterar. Jag märker dock hur de andra reportrarna håller hårt i ”sina” platser som de alltid suttit på.

Idag klev jag in på kontoret halv nio och började som vanligt dagen med en stärkande kopp kaffe. Vi hade ett möte med just nu-gruppen och alla reportrar fick uppdrag för dagen. På mitt bord föll detvatt utöka två artiklar som jag skrev förra veckan och att göra research för en ny artikel. Hela förmiddagen ägnades åt detta men tyvärr gick inget bra. Under eftermiddagen knåpade jag tillslut ihop en ny artikel om ett nätverk som heter ”Världsklass Uppsala” och det kändes skönt att producera något. Chefredaktören för nyheter kom fram och undrade om jag ville skriva ett längre, mer djuplodat porträtt till deras Leva-sida och inget kunde göra mig gladare. Denna vecka ska jag alltså ägna mig åt att grotta ner mig i ett ämne och skriva en riktigt bra text om det. Detta kommer bli en riktigt bra vecka. Speciellt när jag inte är den nya, nervösa praktikanten längre.