Det är måndag morgon och solen skiner. Min praktikplats ligger bara etthundrafemtio meter hemifrån så jag kan snooza näst intill obegränsat. Jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt ännu.

Jag promenerar ner över Maria Magdalena kyrkogård och vidare över Hornsgatan och vidare upp på dess puckel med alla konstgallerier och smyckesverkstäder. Väl på kontoret sitter min handledare Eva-Lisa och knapprar på sin dator. Jag jobbar med programmet I lagens namn som är ett aktualitetsprogram inom krimgenren. Martin Wicklin programleder och Eva-Lisa är producent.

Än så länge är programmet i fasen att vi gör research inför kommande avsnitt.

Dagen börjar med ett litet möte med Eva-Lisa och vi går igenom vad jag har fått fram föregående vecka. Just nu håller jag på att göra research inför ett program som ska gå in på det aktuella inom svensk narkotikapolitik. Förra veckan var jag på besök på Brukarföreningen i Stockholm och pratade med dess ordförande. Brukarföreningen är en ideell förening som fungerar som ett fackförbund för narkotikabrukare/missbrukare. De sysslar med sprututbyte och är det enda stället i Sverige utanför sjukvården som erbjuder behandling mot Hepatit C och det är mycket folk, framförallt sprutnarkomaner, som rör sig i lokalerna.

Eva-Lisa föreslår att jag ska åka dit och intervjua några missbrukare och vi bestämmer att jag ska göra det nästa vecka. Det har varit ganska mycket jobb på kontoret hittills och jag har känt en längtan efter att få komma ut och göra saker ”på riktigt”.

Efter mötet med Eva-Lisa så sätter jag mig på min plats på kontoret och börjar sortera i mail som inkommit sedan förra veckan. Jag känner att det är måndag och allt känns tungt. Jag vet inte riktigt var jag ska starta. Sedan jag började min praktik så har jag fått göra research på flera olika områden och det är nästan svårt att hålla reda på allt. Mina anteckningsblock är huller om buller och just idag är jag extra grinig för att jag håller på att sluta snusa. Jag ringer några samtal till Brottsförebyggande rådet och Socialstyrelsen. Efter en stund frågar Eva-Lisa om vi ska gå upp och vara med på Medierna-redaktionens måndagsmöte och ta en fika. Min första reaktion är att jag vill visa framfötterna och jag tackar nej. Tio minuter senare håller jag på att spricka och jag får lite dåligt samvete för när jag valde att tacka nej så struntade Eva-Lisa i att gå upp också. Inte ska väl jag neka henne hennes måndagsfika. Så vi gick upp och fikade.

Resten av dagen handlar om att läsa rapporter, skicka några mail och göra allmän research på datorn. Strax innan fem packar jag ihop och börjar promenera hemåt. Veckan har börjat lugnt men på torsdag och fredag ska jag till följa en rättegång som har kopplingar till gängbrottslighet men det får ni höra mer om då.

Robin Öhrman, J2