Åsa Jinder, som en gång i tiden blev Sveriges yngsta riksspeleman på nyckelharpa vid bara femton års ålder, var på besök i ett av Radio Vikings program, ”Ytterligheter”. Lasse Grahm intervjuade henne och vi fick höra en fantastisk berättelse om ett möte hon hade med en av Sveriges största trubadurer, Fred Åkerström. Det inträffade under de första åren när hon hade börjat turnera runt om i landet, det var i början av åttiotalet.

Det var på Visfestivalen i Västervik. Fred Åkerström hade stängt in sig ensam i en liten stuga under dagen innan spelningen och höll på att dricka ner sig. Arrangörerna gjorde allt för att få honom att sluta, så att han skulle vara i form till kvällen, men utan framgång. Till slut hade festivalgeneralen som sista försök gått till Åsa Jinder och frågat om hon kunde gå in och prata med honom. Generalen hade känslan av att Åsa kunde vara den som Fred skulle lyssna till. Hon, som då bara var arton år, gick in i den lilla stugan och sa med lugn röst: ”Hej Fred, nu ska du sluta dricka”. Hon tog hans vinglas och ställde bort det, tog hans gitarr och hans hand, och ledde honom ut från den lilla stugan så att han inte satt själv. Fred, känd för sitt humör, blev så häpen av den då artonåriga Åsa Jinder som så lugnt och självsäkert gjorde som hon gjorde utan att verka rädd, så han tappade för tillfället talförmågan och gick bara tyst efter henne. Han var ju den store Fred Åkerström och blev på något sätt hänförd av att hon gjorde som hon gjorde. Så pass hänförd att han friade till henne senare på kvällen från mitt uppe på scenen på Visfestivalen i Västervik. Till det erbjudandet tackade hon artigt nej till, men många år senare lärde hon känna Åkerströms dotter som sjöng på låten ”Av Längtan Till Dig”, en låt som Åsa Jinder skrev texten till och som också blev en av de mest framgångsrika svenska låtarna någonsin. ”Det kändes som att cirkeln blev sluten”, som Åsa sa.

Jag var ljudtekniker under intervjun och allt gick som smort fram till dess att jag vid ett tillfälle råkade glömma bort att både högtalare, mickrofon och hörlurar var igång samtidigt. Det hela resulterade i den värsta form av rundgång du kan tänka dig, rakt in i allas hörlurar. Alla kastade av sig sina hörlurar med ett ryck och jag skämdes något fruktansvärt. Tänk att råka bli den ljudtekniker som sabbat Åsa Jinders trumhinna, det hade inte varit roligt. Hon sa dock snabbt att det inte var någon fara och vi gick vidare. Hoppas innerligt att jag inte senare får höra att detta var dagen hon fick tinnitus.

Nu sitter jag och förbereder mitt eget program ”Strömavbrott” där jag spelar akustisk musik och berättar om artisterna. Det är inte alltid lätt att hitta intressanta saker som artisterna, speciellt när de är nya och inte så mycket information finns ute på nätet som med alla äldre och etablerade. Det är också lättare att hitta nya samtalsämnen när man har någon att prata med under programmet, vilket jag hade de första programmen i min handledare Micke Wallin, som leder ”Wallins Pralliner”. Skönt att komma in i det med någon bredvid sig. Men nu tänkte jag ta nästa steg i programlederiet, och erbjuda folk att ringa in för att prata med dem direkt under livesändning. Med tanke på att vi har många människor som nu och då ringer in till studion kan det bli intressanta samtal. Bland annat har vi en som brukar ringa och säga godnatt innan hon ska lägga sig att sova. Då förstår man att man har en viktig roll i livet för vissa lyssnare.

/Jonas Lundström, J2