Jag startar dagen med ett par mackor på hotellrummet, eftersom frukostbuffén inte öppnar förrän klockan 8.00 (!). Därefter beger jag mig tillsammans med Guro via buss 22 in mot stan. Vi springer in på Starbucks för att få i oss den första delen av dagens koffeinintag. En halvtimmes stående
tågresa senare kliver vi av i ett kallt Amersfoort.

Inne på organisationen CoMensha möter vi upp Brian, som jag bokat intervju med. Organisationen arbetar med att registrera och slussa vidare traffickingoffer till polisen och andra myndigheter som kan hjälpa dem vidare praktiskt. Jag har tidigare intervjuat en tjej som heter Hanna för mitt reportage om prostitution. Hon går tillsammans med sitt team i den kristna organisationen YWAM, ut i Red Light District och bygger relationer med tjejerna i fönstren. Under intervjun med Brian tar jag reda på mer fakta om Nederländernas lag kring prostitution, hur det går till i Red Light District och statistik på antal traffickingoffer i landet. Han visar sig vara väldigt trevlig och lätt att prata med och jag får reda ut några av mina frågetecken.

Här har CoMensha sitt kontor i Amersfoort.

Jag och Brian sådär trevligt uppställda efter intervjun.

Det blev ingen längre sightseeing i Amersfoort denna gång, utan jag och Guro hoppar på första bästa tåg tillbaka till Amsterdam. Den här gången lyckas vi komma på i rätt vagn så vi får sitta ner. Skönt.

En nöjd Guro tar in vad landet har att bjuda på. Så som får och stora fält.

Väl tillbaka i storstaden går vi med raska steg på huvudgatan och letar efter ett lunchställe där vi kan värma oss och mätta våra tomma magar. Det blir varsin tomatsoppa av bästa kvalitet. Efter några svängar in och ut i butiker åker jag hem igen för en varm dusch, lite häng och eftermiddagsfika på hotellrummet, innan det är dags att åka in igen för middag. Vi är ett gäng som äter på vårt nyfunna favoritställe vid namn Foodhallen. Därefter tar jag med mig Esaja och Natalie till Red Light District för att fota till reportaget.

Vänner som ställer upp och lämnar en härlig middag för besök i de mörkare kvarteren.

Det är en annan känsla att besöka området på kvällen. Gränder upplysta av mörkröda lampor leder oss in till huvudgatan. Där strosar människor omkring som om det vore hur naturligt som helst. Största delen är män. Det känns i hela kroppen. Obehag. Tjejerna står så avklädda som möjligt utan att vara nakna och blinkar med ögonen och vinkar in de förbipasserande. Jag iakttar männen som går framför oss. De tittar in i varje fönster, njuter av vad de ser, går vidare och väljer och vrakar som de vill. Jag tar mina bilder så diskret jag bara kan. Man får inte fota tjejerna, utan bara området i allmänhet. Jag är ändå lite orolig för att männen som går förbi ska bli arga, men det går bra. När jag ser en man i övre medelåldern med skallig hjässa omsluten av några gråa hårtussar gå in till en tjej, som ser ut att vara ett par år yngre än mig själv, vänder det sig i magen på mig. Vi rör oss ut från området. Det känns som att det räcker nu. På natten drömmer jag om tjejerna i fönstren med de röda sammetsgardinerna. De här bilderna kommer nog förfölja mig framöver. Det får det vara värt, för jag vill berätta om vad som pågår här.

Jag låter bilden tala för sig själv.

av Moa Tärneskog