Under praktiken sover jag hos mina föräldrar som bor i Uppsala. När jag öppnade dörren till mitt rum i morse utropade pappa ett glatt ”grattis” och lovordade min nyhet som hade hamnat på förstasidan. Vad glad jag blev, vilken känsla det är att se sin bild och namn på framsidan av en tidning för första gången. Glädjen försvann snabbt då jag insåg att både bildtexten och rubriken var ändrade. Vinkeln blev helt fel och rubriken gjorde att vem som helst kunde missförstå artikeln.

Jag försökte inte tänka mer på det utan tog mitt pick och pack och begav mig till min första intervju. Intervjun var otroligt svår att genomföra då vi pratade förbi varandra och ångesten knackade på. Inte nog med att alla i Uppsala skulle misstolka min nyhet, jag kunde inte ens göra en vettig intervju.

Will Smith sa en bra grej en gång och det var: ”fail early, fail often and fail forward”. Det är genom misslyckanden och att stretcha sina gränser som man lär sig. Jag torkade mina tårar och ordnade en ny intervju. Den gick riktigt bra och jag återvände till redaktionen med nytt självförtroende. Vår fotograf S-O (UNT är den enda lokaltidningen med anställd fotograf nu för tiden) sa att rubriker ändras hela tiden och ibland blir det fel när sidansvarige ska redigera.

Nu är klockan 19:52 och jag sitter på redaktionen och skriver ihop texten från intervjun. Den kommer förhoppningsvis att bli ett dubbeluppslag till tidningen nästa vecka, kanske till och med en ny framsida. Håller tummarna för att det blir rätt rubrik då.

Lovisa Fundell, J1