Bibel Kreativ gör en fyra veckors resa till i Tanzania. I samarbete med en lokal kyrka i Dar es Salaam får de uppleva Tanzania ”på riktigt”. Innan, under och efter resan skriver de här på bloggen.

Lördag 23 januari
Tja tja bloggen. Nä jag vet inte riktigt hur man bloggar. Sist jag skrev på en blogg så var det en ganska vanlig inledningsfras på de bloggar jag brukade läsa. Men jag är inte längre fjorton. Nu sitter jag här, 20 år och ska strax åka på mitt största äventyr någonsin. Om bara 9 dagar åker vi. Nio dagar. När man har haft ett 9 dagar långt sport- eller höstlov har det alltid känns som man har fått en evighets ledighet. Inte nu. Det känns som nio dagar lika gärna kunde vara två minuter.

Har jag ordnat allt jag ska ordna? Jag är nog den mest ostrukturerade i vår klass. I söndags var vi inne nästan hela klassen i stan och handlade sådant vi behövde ordna inför resan. När jag på fullaste allvar frågade vad det ens vad kvar att ordna så kollade alla på mig som om jag var knäpp. Jag tycker att jag har förberett mig hur länge som helst nu. Hur mycket kan det egentligen vara kvar att fixa? Jag har tagit alla möjliga vaccin. Den största delen av mitt jullov gick åt till att ordna fram långklänningar, jumpsuits och pösiga byxor. Jag har köpt en ny kamera för att kunna kolla tillbaka och minnas allt jag ser och får vara med om. Jag har beställt schampo och tre stycken olika spf. Hur mycket kan jag ha kvar att fixa? Ändå gick det bara fint att spendera en hel massa pengar på saker man tydligen behöver en månad i Tanzania. Tydligen ska man ha med sig en ficklampa. Vätskeersättning är tydligen också livsviktgt. Massa andra saker också fick jag veta. Så när jag stod där i söndags på apoteket och sa att det kanske var dags för mig att skriva en lista med saker jag hade kvar att ordna förstod jag för andra gången att något jag sagt var fel och alla skrattade åt mig. Tydligen borde den listan ha varit skriven för länge sedan. Någonstans lever jag i förnekelse och försöker vara ganska avslappnad och tänka att allt brukar ordna sig förr eller senare. Oftast senare i mitt fall. Tack vare mer förberedda och ordningsamma klasskompisar tror jag ändå att jag börjar vara redo nu. Enligt min lista är det enda jag har kvar att göra att växla pengar.

Om jag är nervös? Det är det alla frågar. Jag vet faktiskt inte. Jag har inte bestämt mig ännu. Jag är taggad och ser jättemycket fram emot att åka men det är klart att det är några saker som jag inte vet hur de kommer lösa sig ännu. Med en historia av nervositet som tagit över och ibland även hindrat mig från att resa så har mina förberedelser nog ändå sett lite annorlunda ut jämfört med resterande klasskompisars. För det första äter jag nästan inga grönsaker eller frukt. För det andra har jag en tendens att må illa om jag inte får mat i tid. Konsekvensen blev en fylld kasse på ÖoB i söndags. En kasse med bara mat. Jag har packat kanelknäcke (massor!), flera påsar med nötter, kex och barer. Min största nervositet just nu är hur jag ska få plats med något annat än mat i de 15kg vi får ha med oss på flyget till Zanzibar.

Juste. En sista sak. Kan ni gissa vad hotellet vi ska bo på i Dar Es Salaam heter? Paradise (Express) Hotel. Haha jadu, vi får väl helt enkelt hålla ögonen öppna efter kameror och hoppas att vi klarar oss undan några parcermonier. Vi är ju ändå sju tjejer och bara en enda kille i klassen.

/Elvira


Fredag 22 januari.

Jag beställde hem en äventyrshatt igår.
Det är inte långt tid kvar nu. Närmare bestämt två veckor, med andra ord 14 dagar. 14 dagar då vi ska hinna ta de sista vaccinerna, handla solkräm, banka in lite swahili i huvudet och göra allt annat som måste förberedas när man ska resa till Tanzania en hel månad. 14 dagar. Sen är vi där, jag och 7 personer till i min bibelklass. Det känns så främmande, läskigt och fantastiskt roligt. Vad ska man förvänta sig? Det känns som att hur mycket man än förbereder sig för en sådan här resa så kommer man aldrig bli
förberedd.
Ja, jag är rädd. Jag vill inte vara det. Jag vill vara en sån där människa som inte är rädd för nånting. Varken lejon eller malaria eller kulturkrockar. Men jag är ju till och med rädd för swahiliblackouter.
Antingen så tänker man på allt som kan gå fel, eller så tänker man på allt som kan gå rätt. Detta är ju faktiskt något av en dröm som går i uppfyllelse för mig. Jag har längtat efter det här, att få åka bort från bekvämlighet och trygghet, bort från det förutsägbara, iväg till äventyr, till de
t främmande och spännande. Jag har längtat efter att få leva i någon annans kultur. Nu är det dags. Någonstans i magen bubblar lyckokänslor över att möta det okända.
Vi fick tipset av våra lärare att skriva upp mål inför resan.
Ett av mina mål är att jag vill se människor. Ge dem min fulla uppmärksamhet. Göra mitt bästa för att förstå och lära mig. Ett annat är att jag vill vara glad och tacksam över det som går bra och unna mig ett gott skratt åt det som går åt skogen.
I vilket fall är det förhoppningsvis stor chans att jag får nytta av min äventyrshatt.

Fortsättning följer! /Gabriella