Tisdag 21 februari – En efterlängtad dag på stranden.

Efter många svettiga dagar ute på missionsfältet åkte vi till en fantastiskt fin strand för att njuta av sista dagen tillsammans med hela gänget (tanzanska & svenska gruppen). Indiska Oceanen visade upp sig från sin bästa sida med härliga vågor och varmt vatten vilket resulterade att många tog tillfället i akt och sprang i, häääärliiigt!

received_1363099907081258På kvällen hade vi avslutningcermoni då vi tackade av varandra, uppmuntrade varandra och sa ”I’ll se you someday”. Avsked är aldrig roligt och det var häftigt att se hur många bara på några dagar hade knutit många relationsband. I samband med det här avskedet blev jag också påmind om det avskedet man gjorde för drygt 2 veckor sedan, helt sjukt vad tiden gått fort.

En person som jag kommer sakna mest av alla från Dar es Salaam är en person som verkligen hjälpte mig genom hela Outreach-veckan. Trots att hans historia innehöll mycket tragedier hade han alltid ett leende på läpparna och en hjälpande hand för alla människor han såg. Jag minns första gången vi gick ut i området kring hotellet, ett ganska slumigt område, han såg direkt att jag blev nervös, han visade mig runt, frågade om mitt liv och sa: ”Prata med människorna, Hanna. Det Tanzanska folket är mycket vänliga”. Jag antog hans utmaning och började hälsa på människor som jag mötte, och fick leenden tillbaka (+lite skratt när jag failade på min knaggliga swahili.) Han visade mig mycket och hade tålamod med alla mina frågor. Jag är evigt tacksam till honom och hoppas att jag kommer träffa honom igen någon dag.
Hanna Bertilsson