Största utmaningen har helt klart varit att lära sig SVT:s olika system. Man har ett program för att göra körscheman, ett annat för att förhandsgranska videoklipp/inslag, ett program för att trycka ut själva sändningen som i sin tur är beroende av körschemat. Sen har du Avid för att redigera videoklipp och sen bara en sån enkel sak som var de olika knapparna sitter på mixern.

Den absolut största utmaningen är dock koderna för allt som matas in i körschemat. Allt som inte är själva kamerabilden i sändningen har en unik kod som talar om för sändningsprogrammet hur den ska tolka information. Inslag har en variant som sen är unik för varje separat inslag, palinare likaså, det finns en kod för namnskyltar men beroende på om du har en siffra eller en bokstav så får namnskylten olika utseenden och dyker upp på olika ställen i bilden, du kan programmera splitar och olika ingångar och det är koder där också. Här är det helt enkelt en fråga om att försöka lära sig så snabbt som möjligt vad varje kod innebär och hur du manipulerar den för att få ett annat resultat. Dessutom har olika program olika utseenden och olika koder så du måste lära dig vad som är standard på stället du är.

Den andra stora utmaningen stavas RUTIN. Det är stressigt i början för även om du vet vad det är du vill göra så har inte knappar och sånt satt sig i muskelminnet så om du t.ex. ska gå från en reporter på fält till studion och sen snabbt ut i en 2-split med livevideo från ett ställe och en intervju över telefon samtidigt så är det en del knapptryck där kommer verkligen rutinen in. Ju mer du hållit på, desto snabbare går det att åstadkomma det du vill. Där har jag nog brottats lite med att jag ställer höga krav på mig själv och tycker jag ska klara av saker snabbare än jag gör men måste nog bara inse att det handlar att göra saker om och om igen.

Min absolut första sändning var en sändning av ”Marmorstein svarar”, ett politikprogram där tittarna får skicka in frågor som det sen svaras på under programmets gång. I detta program ligger man rätt mycket på en vid åkande bild i kamera 7 där både programledare och insitt syns. Då det var min första gång antog jag att programledaren Karin hade koll sen innan så jag missade helt att säga åt henne att kolla i kamera 7 istället för kamera 5 som hon normalt sett ska göra. Detta resulterade i att jag åkte fram och tillbaka i kamera 7 första 30 sekunderna medan stackars Karin tittade in i kamera 5 istället. Det misstaget kommer jag inte göra om!

Jag har också sänt ut ett antal sena Rapport-sändningar, den som går vid 23 eller senare.
Första sändningen där blev också minnesvärd då vi var dubbelbokade med en annan sändning så jag körde den själv nerifrån ett annat kontrollrum med Karin (återigen) som programledare medan resten av gänget körde en livesändning om försenade rösträkningar i Iowa. Det var rätt nervöst men också otroligt kul att köra på egen hand.

Sen dess har nästan alla sändningar varit något av följande tre:
1. Primärvalet i USA
2. Sena Rapport
3. Corona

Det har verkligen eskalerat med Coronasändningar sen det kommit till Europa och ännu mer sen det etablerat sig i Sverige. Jag tror det var under kursen i journalistik med Mattias som vi pratade om paradoxen att vilja sända/skriva om nyheter men att det samtidigt egentligen är ett bra tecken när det inte finns så mycket nyheter för det innebär att allt är bra.
Jag har verkligen fått känna på det här i praktiken då jag gärna vill sända så mycket som möjligt, dels för att fortsätta utvecklas men också för att det är en kul. Samtidigt är det ju hemskt att se människor lida.
Det som ändå känns skönt med att sända om Corona är att svenska folket verkligen törstar efter mer information så man kan kombinera längtan efter att sända med vissheten om att man utför en viktig samhällsfunktion.

Win-win.

Simeon Hagström, Media TV-produktion 2